Jamen varför inte - en rejäl käftsmäll mitt i nyllet ...

Helt ärligt ... hur mycket ska man orka med?
 
Då vi kom hem ifrån Zakynthos ringde jag ju A-kassan, och jag ringde 2 gånger för att få höra ifrån 2 presoner att det här som jag nu tänkte göra var det som var rätt. Alltså, ta tjänstledigt och bli arbetslös. Jag ringde dem direkt, för att jag inte klarade av att läsa mig till informationen, och tänkte att det är bättre att prata med någon som vet. Och det gjorde jag, och de sa båda att det var rätt och talade om vad som krävdes av mig (gå till af, skicka in intyg osv) 
 
Och det gjorde jag. Redan första dagen, den 6/8 gick jag ju dit, och efter det har jag skickat in alla intyg, samt att de för någon vecka sedan behövde få in några fler intyg. Varje intyg har jag fått ringa och få hitskickade via post, som jag sedan skickat vidare till a-kassan. Men det har varit helt okej, för jag ville ju bara att det skulle bli rätt.  
 
Allt har varit i sin ordning. 
 
Tills jag fick beslutet ifrån A-kassan att de AVSLÅR min ansökan, då jag "Inte uppfyller de arbetsvillkor" de har!?! Va??? Det första villkoret är att jag ska ha jobbat minst 80 tim/mån senaste året, men nu är det ju så att 50% av min tjänst är 64 tim/mån, så då hade de ytterligare ett villkor man kunde uppfylla och det var att man de senaste 6 månaderna ska ha jobbat minst 50 tim/mån, men: man måste ha jobbat totalt minst 480 tim - och det var ju där jag föll!?! 
 
Så nu är jag då helt plötsligt HELT UTAN INKOMST och ARBETSLÖS?!? VARFÖR sa ingen av de 2 detta då jag ringde??? Då hade jag ju kunnat räkna ut direkt att jag inte var berättigad och så hade jag kanske fått lov att fortsätta jobba 50% på mitt jobb, ha ont i armarna och fortsätta kämpa mot FK ..? Här har jag nu gått i några veckor och varit rätt lugn, för även om det dröjer innan pengarna kommer så kommer de ju i af ... men NEJ, det kommer de alltså inte att göra nu !!! VAD ska jag leva av nu då??? Nu är jag i ett ännu sämre läge än innan jue?!? 
 
Har fått lite insidertips om ett jobb som ska utlysas, som kan passa mig, men jag väntar på den och hoppas att jag ska vara den de söker efter, men vet ju inte NÄR det kommer bli av, eller ens OM det kommer bli av ..? 
 
Visst finns det väl jobb att söka, men inte i Norrtälje och inte som passar mig och mina armar. Jag har ju också 3 hundar hemma som jag måste kunna åka hem till på lunchen, ifall det är heltid. Ja, alternativet är ju i så fall att avliva dem så jag blir helt "fri" att åka var som helst, men det förstår ju ni också att jag inte tänker som ett alternativ... 
 
I dag rindge jag Handels Direkt för att ändra min inkomst till 0 kr, så jag får betala lägsta fackavgiften. Kan ju inte betala nästan 500 kr/mån då jag inte har någon inkomst och hon som jag pratade med blev jättebedrövad över min situation. "Men så där får det väl inte gå till?" Nej, man kan ju tycka det ... 
 
Så ... humöret går upp och ner här. Ena stunden tänker jag att "det ordnar sig" och det känns rätt okej, för att i i nästa stund krypa ihop i fosterställning och låta tårarna rinna och ser ingen väg ut ur det här alls... 
 
Visst, jag är "bara" tjänstledig, men jag är tjänstledig - utan lön - till den 6/2-2019 och jag vet ju också att jag inte kan gå tillbaka till jobbet, iom att smärtan i armarna inte blivit bättre, och det finns inte riktigt någon förhoppning om att de blir bättre, om inte ett mirakel sker då ... 
 
Nej, mitt i livet åker man på värsta käftsmällen ever ... tack livet ... typ ... 
#1 - - Lillan Kind:

Åh nej vilken hemsk situation du har hamnat i! Man tror man ska få rätt svar när man ringer och kollar upp saker, men så är det inte alltid tyvärr.

Svar: Jamen eller hur!? Jag trodde/tyckte att jag gjorde allting rätt och dubbelcheckade det ju genom att ringa 2 ggr också, och INGEN av dessa 2 sa något om detta? Tyvärr är det ju inget att bestrida heller, då reglerna är sådana, det är bara en rejäl informationsmiss av dem. :( Så nu får jag hoppas att jag kan hitta mig ett jobb ganska snart. Efter att redan levt på 50% av min inkomst + 0 kr från FK sedan i januari så har ju bufferten tagit slut ... är ju tur att jag har min man och inte stod ensamstående med 3 ungar eller nåt ... men ändå ... surt!
Jenny Höök