Kan det vara ångest?

Alltså, den här veckan har INTE varit rolig... det känns som att jag fryser, huttrar, ni vet som då man har feber, men då jag kollade så hade jag mina 36,8 grader (som är min "normaltemp") Stresspåslaget har varit (och är) enormt genom allt som visats på tv, allt som kommit upp i hjärnan - igen. 
 
Jag sover knappt. Stirrar i taket, vetinte vad jag tänker på egentligen, det bara fladdrar runt. Ena stunden är det min situation med jobbet (är ju "sjukskriven" av läkaren 50% men får ingen sjukpenning ifrån FK, vilket betyder att jag endast har 50% i inkomst - TUR jag har en man som tjänar pengar, men ändå...man känner sig ganska värdelös då man inte bidrar med särskilt mycket...), sedan är det allt det här med årsdagen av dotterns vän, Akilov, allt som hände den där dagen, ja, tankarna snurrar, det gör ont i magen och sömnen infinner sig inte. Och då blir man ju inte mycket till människa på dagtid heller ... :( 
 
Igår kväll satt Alice och jag och tittade på "Wahlgrens värld"(älskar att säsong 3 är igång!) och rätt som det var så HÖGG DET TILL i vänster sida, svårt att säga var, men typ, under de nedersta revbenen. Då Alice såg mig sa hon: "Ska jag skjutsa in dig till sjukhuset? Jag kan köra dig i Jettan" jag: "Men i så fall kan vi ju ta min bil, varför Jettan?" A: "Jomen så du hinner åka i den innan du dör!" SCHYSST DOTTER MAN HAR *hahaha* 
 
Men hur som helst, den där konstiga känslan satt kvar i vänster sida. Jag gick runt lite, försökte sträcka ut, men det gick inte så bra. Sedan blev jag lite nojjig: "Sticker det inte lite i vänsterhanden?" "Varför har jag stickningar runt läpparna" Mannen frågade gång på gång om han skulle köra in mig, eller ringa ambulans, med det kändes inte så "allvarligt" ändå ... så jag gick omkring här ... 
 
Innan vi skulle lägga oss (jag försöker i af gå och lägga mig "i tid" även om jag sedan bara ligger där och vrider och vänder på mig) så bara slog det mig: Kan det vara någon slags ångestrelaterad åkomma? Kanske är det min kropp som liksom "reagerar"? 
Jag känner fortfarande "av" det lite, men tar det lugnt, så får vi se ... 
 
Kramen