1 år av saknad

I dag är det 1 år sedan dotterns vän beslutade sig för att avsluta sitt liv. Ett liv som precis börjat, och som utifrån såg ljust ut. Men ändå valde han den vägen.
 
Dottern har mått väldigt dåligt under hela det här året. Det har varit många tårar och många besök vid graven. Hon åker ofta dit och "tar en cigg" med han. Söker tröst i att vara där, nära. 
 
De sista veckorna har hon drömt mycket om han, och en natt var hon helt säker på att han stod vid hennes säng och pratade med henne. Huruvida det var så eller inte låter jag vara osagt, för henne var det verklighet. 
I natt väckte hon mig och sa att hon skulle sova hos en kompis. Så hon åkte iväg.
 
Det gör så ONT i en då ens barn mår dåligt, och det gör ONT i mig att se alla dessa berörda ungdomar må så dåligt, och ännu värre då jag tänker på vad hans föräldrar och syskon måste gå igenom idag. 
 
Så idag tänder vi ett ljus här hemma, för alla som berörs av denna tragiska händelse och som säkert inte mår bra denna dag. 
 
...och mammahjärtat blöder ...