Vad händer?

Ja, den som det visste ... 
 
Vi har varit på semester, på Zakynthos i 2 veckor, och under denna tid har mina tankar snurrat och snurrat, för att snurra några varv till. Jag har bollat detta med Stefan, så klart, och vi har gemensamt kommit överrens om att något måste göras. Det här går inte längre... 
 
I januari kom ju beslutet om att jag inte var "25% nedsatt mot alla jobb" och att jag 1. skulle gå tillbaka till jobbet 2. skulle säga upp mig och gå på a-kassa. Naturligtvis skickade jag in en överklagan. Jag var 50% sjukskriven av min läkare och jag och min butikschef gjorde upp en rehabplan där jag jobbade 50% och då jag blandade upp det med fackliga uppdrag så fungerade det rätt bra. Visst 4-timmarsdagarna var jobbiga, men det gick ändå hyffsat. I april fick jag avslag på överklagan, men överklagade då till Förvaltningsrätten då jag ändå tycker att det är ett felaktigt beslut. (ni kan läsa om det i ett tidigare inlägg, här: xxx )
 
I april gick jag upp till att jobba 75% något som blev väldigt kämpigt. Särskilt som de fackliga uppdragen börjar ebba ut där på senvåren,så jag kunde inte blanda upp det tillräckligt mycket. Och då jag läst att man efter 3 mån som "utskriven" ifrån Fk kan få en ny period så kom jag och min BC överrens om att jag skulle sjukskriva mig 100% i 14 dagar, och jag gick till läkaren och blev sedan sjukskriven 50% ( fram till 9/9). Allting meddelades till FK och efter att det gått en tid så ringde en (ny) handläggare upp mig. Hon ville höra lite vad jag gjort sedan jag inte fick mer sjukpenning i januari och jag sa som det var, jag har jobbat 50% och blandat det med fackliga uppdrag, vi har jobbat enligt den rehabplan som vi gjort och att jag enligt planen gått upp till 75% men att det var att gå lite för fort fram osv. Att vi uteslutit de arbetsmoment som jag inte klarar av, som tex varuplock och kvällspass, och kortat ner mina kassapass till 30 min/gång istället för 60 min som det i vanliga fall är Jag berättade även om smärtkliniken där jag troligtvis kommer att börja till hösten. Hon var väldigt trevlig och sa bara att hon skulle räkna på det och återkomma. 
 
Sedan hörde jag nada... det tog tills början av juli tills jag fick ett brev, där hon skrev att "Eftersom du bara jobbat 50% kommer vi att räkna din SGI (sjukpenning grundande inkoms) på 800 tim/år istället för 1600 tim/år (som jag alltså annars har på mitt kontrakt) och eftersom du jobbat dessa 50% kan du inte få någon sjukpenning för den tiden ... du skulle ha ställt dig till arbetsmarknadens förfogande de övriga 50%" Det stod sedan att jag skulle komma med invändningar innan den 23/7. 
 
Jag satte mig genast ner och skrev ett brev där jag skrev att iom att vi hade en rehabplan, där vi inte visste om jag kunde jobba 50-75-100% så kan jag ju inte "stå till arb.marknadens förfogande", och att jag tycker att jag visst ska ha min gamla SGI och att jag faktiskt glömde tala om för henne att jag även tagit ut mina semesterdagar (då jag hade hela min semester sparad från förra året). under den här tiden. Sedan skickade jag iväg mannen med detta brev, för att posta det på en "pålitlig" postlåda. (vår här ute på landet, som lantbrevbäraren ska tömma vet jag inte om jag vågar lita på att hen tömmer varje dag). Så han postade brevet, vi började vår semester och åkte till Grekland. 
 
På natten då vi kom hem (natten mellan tis-onsdag) fick jag så ett mail ifrån FK (det är jättekonstigt, men deras mailtjänst skickar ut meddelandena mitt i natten?) Där stod det att "Eftersom du inte kommit med någon invändning, anser vi att du godtagit vårt beslut ang din SGI" VA??? Brevet har alltså INTE KOMMIT FRAM??? Det stod även att det jag kunde göra var att skicka en begäran om omprövning. Och NATURLIGTVIS har jag skickat iväg en sådan! Där jag naturligtvis bifogat samma brev som det jag skickade tidigare. Men: Nu går det till FK´s omprövning, och det kan ta upp till TJUGO VECKOR innan beslut tas där ... FEM MÅNADER!?! 
 
Varje gång jag fått ett beslut ifrån FK så blir jag SÅÅÅ LÅG. Det är som att hela jag brakar ihop. Faktiskt, smärtan i armarna är en sak, men att bråka med FK gör f-n att det känns som att jag "går in i väggen" ... 
 
OCH: Jag kan inte leva på luft! Något måste göras! Så ... i onsdags ringde jag A-kassan och frågade vad jag har för möjligheter. Där sa de att jag kan få "Tjänstledigt av hälsoskäl" och då kan man få a-kassa. Reglerna är dock sådana att jag "förlorar" på att jobba 50% och stämpla upp 50%, då är det "bättre" att jag "Står till arbetsmarknadens förfogande 100%" . Hen sa också: "Du är inte ensammen om att ha hamnat i den här sitsen, så du behöver inte känna dig konstig eller dum..." Men alltså: är det inte helt sjukt ??? Jag KAN och VILL jobba 50% ... men jaja, jag gör som de säger.
 
Så i går var jag till min BC och la fram det här förslaget och berättade hur SLUT jag känner mig över alla turer med FK hit och dit och han sa att "Ja, det känns som att du bara står och stångar dig blodig" Han hade också väldigt svårt att förstå det här med halverad SGI - då min tjänst ju är på 1600 timmar/år? Han skulle prata med HR och återkomma, vilket han gjorde idag. 
 
På måndag skulle jag börja jobba igen efter semestern, men så blir det inte nu. Istället är jag "tjänstledig av hälsoskäl" i 6 mån och får skriva in mig på AF på måndag. Sedan får jag ta de här 6 mån och se vad som händer ..? På så sätt har jag iaf kvar min tjänst, OM nu något skulle hända. 
 
Men: Jäklar vad det här TAR på mig, psykiskt. Jag VILL INTE SLUTA PÅ CLAS!!! Jag ÄLSKAR ju mitt jobb, mina kollegor och hela företaget!?! Och det kommer hända en massa positiva saker och nya utmaningar inom Clas de kommande åren (mycket iom att vi har ny VD) och JAG VILL VARA MED på den resan ... men samtidigt så inser jag ju att mina armar inte blivit bättre, snarare sämre, de här 4 åren som jag kämpat, och  något måste göras, och ... jag kan inte leva på LUFT: Jag måste ha en inkomst. 
 
Hur mycket kan man gråta innan tårarna tar slut? Inte "hjälper" det heller ... FUCK!!!
 
Så, från och med måndag står jag till "Arbetsmarknadens förfogande" och ska försöka hitta något jobb som funkar trots 2 värkande armar ... 
 
LIFE´S A BITCH THEN YOU DIE ...