1

2,5 veckor...

...tiden bara springer förbi ... Tåget avgår ifrån perrongen, men jag står ensam kvar och stampar...
 
Var till Täby Centrum och helt plötsligt mötte vi 2 poliser varav den ena hade ett automatvapen hängande på sin högra sida. Det gick som en iskall stöt genom hela mig, jag blev yr och fick svårt att andas, men lyckades hålla undan painikattacken ... Likadant blir det om någon kommer springande -jag scannar av området direkt. För att inte prata om sirener. Panik, panik PANIIIIIK!!! Pulsen går i 290 och inombords känner jag mig så tom ... tom på allt. 
 
Psykologen säger att min hjärna fortfarande är på flykt. Och för att få bort det måste man helt enkelt "mata" den med lugn. Därför har jag bestämt mig för att gå på Drottninggatan så fort tillfälle ges. Och för varje gång kommer jag närmre normaltillståndet. 
 
Fick i af sömntabletter så jag nu kan sova. Känns skönt och jag sover så djupt att jag inte drömmer, eller i af kommer jag inte ihåg några drömmar. 
 
Ja, så är läget just nu...
kramen
 

Liknande inlägg

Kommentarer:

1 Zittens:

skriven

Hej
. Hon ramlade ihop på vårat jobb. Hon sa innan dess att hon känts sig som mjölksyra i kroppen men att hon trodde hon hade en infektion i kroppen. De tror att hon fick en massiv hjärnblödning. Gick så fort att hon hann nog inte själv att förstå 😞 😢 Kram

Kommentera här: