0

Livet som positiv

Jag ser oftast positivt på saker och ting. Det blir liksom lättare då, tycker ni inte? Ibland är det dock svårt, som då man ser/läser om alla flyktingar, barn som lider, Sverigedemokrater som gör tabbe efter tabbe (fast DET är ju eg Positivt ;) ) 
 
På morgnarna vaknar jag just nu upp med igenkleggade ögon - våren är här! Och fastän det är lite irriterande att det kliar och att näsan rinner - så ÄR DET POSITIVT!!! Jag gillar ju våren ändå, och det finns idag bra mediciner som man inte ens blir trött av. Minns då jag gick i mellanstadiet, då var det jag och en till i min klass som var allergiska och på den tiden (jo, det ÄR längesedan) fick man Tavegyl ... så ni kan ju gissa att Catrine och jag satt och halvsov oss igenom dagarna ... 
 
Ibland undrar jag om positivism är något man föds med? Kan det vara så att vissa av oss liksom föds positiva och andra negativa? Neeej... så kan det väl inte vara, eller? 
Eller har det med barndomen att göra, hur vi växer upp? Nej, det tror jag faktiskt inte heller. Jag har många vänner som "inte haft det så lätt" men ändå är de positiva idag, som vuxna individer.
 
Nej, det är nog ett aktivt val man gör.
 
Var på en föreläsning med Kay Pollack en gång, som hade temat: "Våga välja glädje" (precis som hans bok heter), och han sa att "Då man vaknar väljer man om man vill vara en sur gubbe eller en glad gubbe" och det ligger nog något i det, faktiskt.
 
Vi väljer och då väljer jag glädje! :) 
(i alla fall för det mesta)
 
Vad väljder du?
 
 
 
 

Liknande inlägg

Kommentera här: