0

Ja herre gud ja ...

Har inte skrivit på ett tag. Dels beror det på att jag inte haft inspiration men också för att det ju varit påsk och fullt upp med familj och vänner. 
 
Nu till något ganska äckligt ... (läs inte om du är kräkmagad för jag tänker inte försköna något)
 
Jag har en böld på ryggen. Som en jättefinne, fast den sitter så djupt att man inte ens ser den, men den känns. Jag har haft den där i säkert 15 år och den liksom "kommer och går". En sommar för en himla massa år sedan sprack den, av sig själv och tömde sig. Men det blev lite kvar och det här har jag känt men inte kunnat göra så mycket år. Jag pratade med en husläkare en gång och hon sa: "Kom tillbaka då den är aktiv" men efter det har den inte varit särskilt aktiv, men förra måndagen ... då gjorde den ONT !!!
Så ont att jag inte kunde ha tröja på mig för så fort tyget kom åt så gjorde det s***ont.
 
Hade den inte suttit på ett så knasigt ställe hade jag nog skurit upp den själv... 
 
Bestämde mig för att NU ska jag göra något åt det här! Tar luren och ringer VC ... en måndag ... ja, jag kom bara till en telefonsvarare som bad mig lämna namn och nr så skulle de ringa upp - men ingen ringde. Jag ringde däremot flera gånger innan jag till slut gav upp.
 
Då kom jag på att jag kan ju ringa husläkarjouren kl 17.00, sagt och gjort. Satt i telefonkö i 30 min innan sköterskan svarade. Och hon blev ELD OCH LÅGOR !!! "Åh, det där måste du få hjälp med, du vet man bedövar och skär upp, det där är inget man kan göra själv, alltså jag får god lust att åka ut till dig nu men jag jobbar ju ..." Tyvärr var detta något som de inte kunde göra på jouren, men hon sa åt mig att ringa min vc nästa dag. Och det gjorde jag, och jag fick en tid.
 
Kom dit, lades på en brits och sedan började de bedöva, innan de sedan skar och försökte trycka ut så mycket de bara kunde ... och de höll på lääänge. Till slut sa husläkaren: "Det här är verkligen snudd på vad vi inte får göra på vårdcentralerna, det här borde göras på operation..." Men jag sa åt dem att köra vidare :) 
 
Till slut kunde hon inte skära djupare ner, fastän det fanns mer kvar där nere, och de fick ut lite mer än 1/2 dl !!! YUK!!! De plåstrade om mig och gav mig en penicillinkur på 10 dagar. Och redan dagen därpå skulle jag komma till distriktssköterskan för att hon skulle lägga om såret. 
 
Kom dig och det visar sig att de både ska byta förband, men också sätta i ett nytt drän - och körde ner det med en pinne - rakt ner i det öppna såret ! Satan i Gatan vad ONT det gjorde!!! Hade ont i flera timmar efter. 
 
Och nästa dag var det dags igen. Samma visa ... AJ! 
 
Sedan blev det ju påskhelg och då bokade de in mig på en tid inne på jouren på sjukhuset. Där blev det stor uppståndelse då de aldrig sett ett drän gjort av en bit av en gummihandske tidigare ... det visade sig också att sköterskan som jobbade denna dag - var hon som jag pratade med i telefonen :) 
 
I dag var jag tillbaka till vårdcentralen och bytte ännu en gång, och nu har jag tid på fredag, och i nästa vecka mån+ons+fredag, sedan får vi se. 
 
Husläkaren pratade även om att man skulle behva gå in och operera bort hela körteln, så det är något jag ska ta upp vid ett senare tillfälle.
 
Och mitt i allt det här har vi firat Påsk med allt det för med sig, och på torsdag ska jag även till min husläkare med min arm ...
 
... en sak är säker: Det står sällan still här!
 
kramen 
0

Livet som positiv

Jag ser oftast positivt på saker och ting. Det blir liksom lättare då, tycker ni inte? Ibland är det dock svårt, som då man ser/läser om alla flyktingar, barn som lider, Sverigedemokrater som gör tabbe efter tabbe (fast DET är ju eg Positivt ;) ) 
 
På morgnarna vaknar jag just nu upp med igenkleggade ögon - våren är här! Och fastän det är lite irriterande att det kliar och att näsan rinner - så ÄR DET POSITIVT!!! Jag gillar ju våren ändå, och det finns idag bra mediciner som man inte ens blir trött av. Minns då jag gick i mellanstadiet, då var det jag och en till i min klass som var allergiska och på den tiden (jo, det ÄR längesedan) fick man Tavegyl ... så ni kan ju gissa att Catrine och jag satt och halvsov oss igenom dagarna ... 
 
Ibland undrar jag om positivism är något man föds med? Kan det vara så att vissa av oss liksom föds positiva och andra negativa? Neeej... så kan det väl inte vara, eller? 
Eller har det med barndomen att göra, hur vi växer upp? Nej, det tror jag faktiskt inte heller. Jag har många vänner som "inte haft det så lätt" men ändå är de positiva idag, som vuxna individer.
 
Nej, det är nog ett aktivt val man gör.
 
Var på en föreläsning med Kay Pollack en gång, som hade temat: "Våga välja glädje" (precis som hans bok heter), och han sa att "Då man vaknar väljer man om man vill vara en sur gubbe eller en glad gubbe" och det ligger nog något i det, faktiskt.
 
Vi väljer och då väljer jag glädje! :) 
(i alla fall för det mesta)
 
Vad väljder du?
 
 
 
 
0

Jag blir så ...

...LESS!
I dag känns det som att armbågen SPRÄNGS i tusen bitar, och så "drar" det från armbågen ner mot handen...ja, jag vet inte hur jag ska kunna förklara det på något annat sätt, ONT gör det i alla fall!
Och varför gör det det då? Gjorde jag något jag inte borde igår? Svar: Nej, jag kan inte ens komma ihåg vad jag gjorde igår, så det var inte något speciellt. Smärtan är liksom "Vardag" efter så här lång tid, och man tycker att det är "Normalt" ... SJUKT! 
Jag har ONT och jag GNÄLLER idag - jag VET !!! 
 
kramen

Liknande inlägg