0

Ekologiskt kött

Vad köper ni för kött? Tänker ni till och kollar ursprungsland då ni köper det? Vad är viktigast för dig, pris eller kvalitet? 
 
Jag köper väldigt sällan kött i affären nu för tiden. Och OM jag gör det så vill jag absolut att det ska vara svenskt. Att bidra till massproduktionen är INTE något jag vill göra. Jag vill ju även vara så klimatsmart som möjligt. 
 
Sedan något år tillbaka köper vi nötkött av en bonde/ekologisk gård här i byn. Du hittar dem på www.afmarjum.se om du vill kika runt lite. 
 
I förrgår fick vi leverans av vår 15 kilos låda: 
 
 
Och igår morse fick jag ett mail ifrån "bonden" om att djuren vuxit lite mer än väntat och att han därför hade 50 kg köttfärs "över" som han ville sälja för 80 kr/kg. Så självklart beställde jag hem 10 kg ! :) 
 
Jag tycker att det är viktigt att man tänker till. Sedan kan jag ju förstå att då man är yngre kanske man inte har den ekonomin, men då är min förhoppning att man minskar ner på nötkött och unnar sig det lite mer sällan. 
 
kramen
0

Buzzar Cheerios

Jag är en av alla buzzadorer som är anslutna till Buzzador och får prova en massa produkter och "betalar" med min och mina vänners åsikter.
 
Den här gången buzzar vi Havre Cheerios. Här hemma tyckte vi om dem, även om de är lite för söta för min smak. En bra egenskap är att de inte blir mjuka av att ligga i filen, utan behöll sitt crunch väldigt bra. (så klart mjuknar de med tiden, men höll hela frukosten igenom :) )
 
 
0

När verkligheten hinner i kapp en ...

Min arm. 
För 2 år sedan gick jag på jobbet och gnällde lite då och då över att "jag har lite ont i armen" ... och till slut var det flera i butiken som sa: "Men du måste nog söka för den där snart..." Jovisst, en morgon i början av Juli 2014 vaknade jag med en svullen och väldigt ond arm. Så jag fick gå till husläkaren - som då hade semester men jag träffade en vikarie. Hon sjukskrev mig en vecka, och sedan skulle min semster börja så jag tänkte att "det blir ju bra, då hinner jag vila armen..."
Hela sommaren hade jag ont, svinont. Ingen kraft alls i den och tappade saker i golvet i tid och otid. Så när semestern var slut fick jag ringa husläkaren igen, och fick en tid. Nu var det en ny vikarie och han gav mig cortisonspruta ... men det gjorde fortfarande ont. Nästa gång fick jag en anra cortisonspruta, men det gav ändå inte med sig... i slutet av Augusti var "min" husläkare tillbaka och han pratade om att det var en "Tennisarm" men för att vara säker på att det inte kom ifrån min nackskada så var jag iväg på inte mindre än 2 "nervkontroller" och båda sa att jag inte hade någon nervskada. 
Sjukskrivningen fortsatte .. efter 90 dagar hade vi "Avstämningsmöte" med Fkassa, läkaren och min dåvarande butikschef. Där bestämdes det att jag skulle få en remiss till ortopeden och ha någon slags "Arbetsträning" 2 tim/dag på jobbet. Månaderna gick och i januari fick jag träffa ortopeden i Norrtälje. Han satte upp mig på kö till operation. "Senan i armen är för kort och måste förlängas" (kallas "Tennisarm"). 
Efter 3 månader går ju vårdgarantin in, men precis innan fick jag tid för en operation på Norrtäle Sjukhus. 
 
Så, den 2/4 2015 gjordes min första operation, där de förlängde min sena med 7 mm. Planen var att jag skulle kunna börja jobba igen den 29/5. Men ... smärtan ville inte ge med sig, och kraften kom inte tillbaka. Ortopeden misstänkte då CRPS (hand-skuldra-finger-syndrom) och jag fick vet att det brukar ta ca 1 år att bli av med det ... men sedan, framåt hösten ville han skicka mig på "en second opinion" av en specialist i Täby. Var dit och han bestämde sig för att operera. Den här gången, den 30/11,  gick man in i armbågen, lösgjorde muskelfästet och skrapade rent. Meningen var nu att jag skulle börja jobba den 1/1 ...
 
...men ... smärtan kvarstår ... 
 
I torsdags hade jag så en ny tid med min husläkare för vidare sjukskrivning av armen. Vi pratade lite hit och dit och till slut blir han tyst en liten stund, ser mig i ögonen och säger: "Nu måste jag ta upp något som kommer bli väldigt jobbigt för dig, men jag måste vara den hårda som säger sanningen ... "
"...du måste kanske börja inse att du inte kommer att kunna återgå till ditt arbete i butiken, med allt vad det innebär. Du är ju inte o-arbetsför helt och hållet, och jag tycker vi ska ha ett avstämningsmöte igen och se vad vi kan hitta på för lösning på det här. Det vore bra om du går hem och funderar på vad du skulle kunna tänka dig att jobba med förutom att jobba i butik ... jag vet att det här kommer som en chock, men vi måste kanske bara inse att det är så här det kommer att bli ..." 
 
Jag sa inte så mycket just då. Kände inte så mycket just då heller ... men då jag kom ut i bilen och tittade på läkarintyget så sjönk det in, och allt eftersom minutrarna gått, timmarna runnit förbi så inser jag mer och mer vad det här innebär. 
 
 
Jag älskar ju mitt jobb !?! Ska jag verkligen inte kunna jobba kvar där ? Och: vad ska jag i så fall göra??? 
 
Vad finns det för jobb där man inte använder sig av högerarmen (om man dessutom är högerhänt)? 
 
Är jag "slut" nu? Ska jag ha det så här resten av livet? Ja, frågorna är MÅNGA som ni säkert förstår... men nu har jag bestämt mig för att ta en dag i taget här (och nu) fram tills vi fått till ett avstämningsmöte med Fkassan, Butikschefen och jag (+ att jag nog kommer ta med mig en av mina fackliga kompisar). Och så får vi helt enkelt se vad som händer ... 
 
Jag kastar INTE in handduken helt innan dess. 
 
kramen

Liknande inlägg