0

"När hjärtat slits itu...

...när mörkret faller.
allt är svart
så förbannat svart,
och man faller,
handlöst,
ner i djupet,
ner i oändlighet utan något som helst slut.
 
Tappar fotfästet
allt går i slow motion,
det gör ont
man skriker inombords
och man faller,
handlöst.
 
Ridå"
 
 
 
 
0

Om jag var flykting...

...och kom till ett främmande land, där jag ville lära mig språket så fort som möjligt och liksom "ge tillbaka" till det nya landet, så skulle jag inte bli glad om de bussade mig ut i tex regnskogen, där jag aldrig varit tidigare. Många tycks glömma var dessa människor kommer ifrån. De har inte någon skog - de har sand. Vår skog kan verka väldigt farlig i deras ögon, och därför vill de inte bo där. Många skriver på tex facebook att de är "otacksamma", men är de det? Är det inte tvärt om? De VILL vara i vårt samhälle och integrera med oss - så fort som möjligt. Då är man väl inte otacksam? 
Barnen/ungdomarna som kommer lär sig språket fort, och är ambitiösa i sina studier. Ja, ofta är de ju mer diciplinerade än våra egna barn/ungdomar då det gäller studierna. 
 
Jag vill se dem som en tillgång, och vägrar se dem som en kostnad. Man måste tänka på att de faktiskt är helt vanliga människor, som du och jag, som fått lov att bryta upp från sina hem, släktingar, vänner, jobb, skola, ja hela deras forna liv. Till det hör ju också allt de tvingats se i sitt hemland, kriget, alla hemskheter som fått dem att besluta sig för att lämna sitt land. Och sedan flykten, som sällan varit odramatisk... 
 
Jag hoppas att fler kan tänka som jag !
 
kramen
0

En väldigt annorlunda helg ... 122222

Ja, det här helgen blev inte riktigt som vi tänkt oss... 
Mannens mormor som bor på ett äldreboende i Hallstavik fyller 99 år på torsdag, och den här lördagen var vi inbjudna till fikastund. Jag, mannen och dotter A (dottern F var tyvärr inte med då hon jobbade och sedan var inbokad på annat håll) åkte dit och där var även mannens syster m man och 2(av 3) barn, mannens föräldrar, moster & morbror och en (av 3) kusin. Så vi var ett gäng :) 
Då man är 99 år är det helt okej att man blandar ihop namn, händelser och tycker det är jobbigt att sitta med och "lyssna" fastän man kanske inte hör så bra pgr av allt sorl som blir. Man får även ha åsikter om bl a huruvida födelsesången var skönsång eller av det sämre slaget (ni kan säkert gissa ;) ) 
Men hur än det var så hade vi en trevlig fikastund tillsammans och efter 2 timmar var mormor så trött att hon rullades upp på sitt rum för att få vila och återgå till de fasta rutinerna. 
 
Vi åkte hem och bakade pizza - mums!
Sedan blev det tv och målarböckerna för vuxna. Ja, jag har ju börjat träna att måla med vänsterhanden, så någon vidare "mindfullness" får då jag inte ut av det där, men jag tror att det är ett bra sätt att träna upp den på.
 
I morse fick vi således ett telefonsamtal, ifrån Mannens mor ... Personalen på hemmet hade hittat mormor Rut död, i sängen, på morgonen. 
 
Kanske var det så att hon nu - efter att ha haft sin familj runt omkring sig - tyckte att det räckte, att hon liksom var "klar" med livet här på jorden och kunde somna in fridfullt och tillfreds. Det är i alla fall så som jag/vi väljer att se på det.
 
Det är ju egentligen inget chockartat att man avlider då man är 99 år, och vi har väl alla haft i åtanke att det kan hända, ändå så blir man ju alltid överrumplad av sådana här händelser. Men vi är ju också glada att hon fick ett riktigt bra avslut på sitt liv. 
 
Man föds och man dör.
 
Tack rara "Gammelmormor Rut" för alla år vi fick ha dig i våra liv. <3 <3 <3 

Liknande inlägg