0

Nu får det vara nog!

Ja, nog med för tidiga dödsfall i alla fall. Förra veckan nåddes jag av det tråkiga beskedet att en instruktörskollega fått en stroke och dött. Hon var 1 år yngre än jag och hälsan själv. Vi ska inte få stroke! Vi ska i af inte dö av någon stroke!!! Nej allt sattes liksom upp och ner, hela världen blev så "fel" och jag har nog inte riktigt fattat det än ... 
Sedan var det den 40-åriga kvinnan som styckmördades i Spanien, som var en vän till svärsonen D´s mamma. Hur kunde det hända? Helt ofattbart!!!
Och i går nåddes våra flickor av beskedet att den "unga man" som fallit ifrån en balkong i Sunny Beach var en person som de båda känner till. Även om de inte var nära vänner så har de "haft med varanda och varandras vänner att göra" ... 
SÅ: man brukar säga att dödsfall/olyckor "kommer i tre" så nu ser jag fram emot en lugn period, där INGEN - INGEN (!!!) dör "i förtid".
 
krama om era nära och kära <3
0

"Ledig" dag

"Vad då ledig, hon är väl sjukskriven?" kanske ni tänker och ja, det är jag, men idag bestämde jag mig för att inte göra något annat än att "bara vara" något som grusades redan kl 06 i morse då  dotter A kom och frågade om jag kan skjutsa henne till sommarjobbet för hon hade ingen lust att köra moppen i blåsten ... bara att kliva upp och skjutsa, då man ju är en fullfjädrad mammataxi ;) 
Så i och med det stördes hela min dag. För då jag kom hem gick jag och la mig och sov mycket längre än jag brukar och då blir det liksom inte "som det ska" efter det ... 
Men jag har i af försökt att inte göra något idag, utan tar det i morgon istället...skulle behöva dammsuga golven då Tuffla har mer löst hår än hår som sitter fast just nu ... 
 
Så snart är det dags för mammataxin att även hämta hem dottern 
 
tjing tjing!
0

4 th of July 2015

Happy 4th of July alla mina vänner "over there"! 
Den här dagen har Ulrika namnsdag. Att jag vet det är inte av en slump. Den här dagen för 30 år sedan föddes min första egna hund, golden retrievern Daisy. 
 
Då hon växte upp fick hon samma gyllene färg som hon har på öronen på kortet :) 
Daisy var inte som vilken golden som helst
För det första var hon en väldigt stark individ, och vi fick lov att göra upp både en och två gånger om vem det var som egentligen bestämde. (Hon är den enda av mina hundar som varit så)
Sedan tyckte hon inte om barn. Inte så att hon var aggressiv eller nåt, men i bristen av att få växa upp med små barn (jo, hon bodde med mina småbröder ett tag, tills jag fick "överta" henne ifrån familjen, men den yngsta som hon bodde med var 5 år, så inga SMÅ barn) så kunde hon inte "Läsa" dem. Hon kunde, då hon kände sig trängd, naffsa efter dem. Inte för att vara elak, utan mer för att hon var rädd. 
I övrigt var hon en helt underbar hund, som fick följa med mig överallt. Jag behövde aldrig binda henne utanför affären, hon låg snällt kvar lös och väntade. (det här var ju på den tiden då det inte skedde hundstölder i den utsträckning som det gör idag) och när jag sedan skaffade henne en "husse" så tyckte hon själv att det blev för trångt i sängen och gav upp "sin plats" vid mina fötter :) 
Daisy var min "biljett" in i "Hundlivet" då vi aktiverade och involverade oss i Roslagens Hundungdom, där jag till slut blev ordförande. Vi var med att ta in agilityn till Sverige, vi hade också en insamling för att ge Tullverket en "knarkhund" - insamlingen gick så bra att de fick 2 hundar :) 
Tävlade gjorde vi också och det var superkul. Men roligast var det då vi var ute på upptåg, hon och jag. 
Då Daisy var 9 år lämnade hon jordelivet efter en tids sjukdom (myom vid luftstrupen, så hon fick inte behålla maten hon åt)
Min älskade älskade hund... och efter bara 18 dagar köpte vi vår 2:a hund, Maja (blandning schäfer/golden/collie)
Men Daisy kommer alltid att vara den första EGNA hunden. Och idag skulle hon fyllt 30 år ...  mattes hjärta, grattis där uppe i Hundhimlen - jag älskar dig! <3
 
 

Liknande inlägg