spöken och helgon om vart annat

Ja, så kan väl den här helgen sammanfattas ? ;)
 
I dag har jag ställt ett ljus på min farmor och farfars grav, vid Länna kyrka. Det är också den kyrkan där vi gifte oss, för 21 år sedan, och eftersom kyrkan idag var öppen så gick jag in och kikade lite. 
 
I torsdags blev jag lite chockad då jag läste lokalblaskan, då det var en dödsannons på en vän som jag haft mycket roligt med under åren. Eva och jag sålde Tupperware ihop, och har känt varandra i många år ... och nu finns hon inte mer??? Hon blev 57 år ... och efterlämnade 3 barn och en make. Kändes overkligt att läsa annonsen och jag förstod ju att det kommit oväntat för det är inte så länge sedan jag träffade henne sist...I dag fick jag av en gemensam vän veta att hon dog i sömnen. Ingen vet varför, men hon gick och la sig "som vanligt" på kvällen och vaknade inte nästa dag. Troligtvis var det väl så att hjärtat stannade. Om man nu ska dö så är det väl så man önskar att det skulle vara, men sååå hemskt och tragiskt för familjen och dem runtomkring - och alldelse FÖR tidigt !!!
 
Tänk att inte veta att man säger "god natt" för sista gången ... att inte få säga allt det där man liksom vill ha sagt...Nej, jag lider med hennes familj och känner mig väldigt ledsen över att hon inte finns mer. 
 
Nej, man ska verkligen LEVA I NUET och TA VARA PÅ DEN TID MAN HAR - den varar inte för evigt, tyvärr...
 
Så ikväll tänder vi ljus för alla som lämnat oss under åren, och skänker en extra tanke till Eva,och hennes familj - du fattas oss! <3
#1 - - Ima:

Ja det gäller verkligen att ta vara på tiden man har. Min lillasyster gick för att vila middag och när hon inte kom upp igen så gick de för att väcka henne så hon skulle kunna sova på natten. Hon låg så fint som om hon sov men livet hade flytt. Hon blev endast 56 år och i en syskonskara på 7 st var hon näst yngst. Inte den som man hade tänkt sig gå bort först. En länk i syskonkedjan saknas.

Svar: Men oj ... ja, man tror att man ska ha så mycket tiiid med sina nära och kära, men då det händer sådana här saker så märker man att det inte är sanningen...man vet aldrig när "det är dags" att lämna ... (och tur är väl kanske det också, på sitt sätt) kram
Jenny Höök