Slapp lördagskväll med feel-good-film

I dag har jag jobbat, mellan 9.30-16.15. Vägen in till jobbet var inte sååå rolig då plogbilen inte hunnit med att ploga (eller så var de här väldigt väldigt tidigt, så det hann bli igensnöat igen) Halkigt men samtidigt så gillar jag ju att köra bil :) 
Då jag kom hem doftade hela huset av pulled pork och potatisgratäng som familjen skulle äta, och det var verkligen en ljuuuvlig doft. Men jag är ståndaktig och håller mig till mina shakes jag :)
 
Nu ikväll så blev det filmtajm här hemma:
 
 
En väldigt hjärtlig film, och så där lagom "go" att titta på då man jobbat hela dagen. :) 
 
Ska jag vara helt ärlig så har jag alltid haft lite "svårt" för utvecklingstörda. Då menar jag absolut INTE att jag inte tycker om dem eller nåt, utan mer att jag inte känner mig bekväm i deras närvaro. Jag tror att jag i grund och botten tycker "synd" om dem, fastän det kanske inte alls är något som de upplever, och har svårt att skratta "med" dem, då jag tycker det känns som att jag skrattar ÅT dem - fastän det inte alls är så ... Jag får liksom dåligt samvete för att jag jag är "normal" ... med åren har det ju blivit bättre och jag inser ju att de inte alls "lider" så som jag trott, och nu kan jag "ta" dem på ett annat sätt än tidigare.
Jag antar att det också är för att jag inte haft någon med detta handikapp i min bekantskapskrets. Det blir en ovan situation, men som sagt: Nu är jag ju vuxen och ser på dem å ett annat sätt, och kan roas med dem. :) Och jag har ju även insett att jag inte är ensam med detta "problem" om man nu kan kalla det för ett problem för att man är ovan  ..? 
 
Så denna film gör att jag mår så himla bra, inombords, för jag känner så mycket för dem, och det kan väl inte finnas en enda människa på jorden som INTE gör det, eller ? <3
 
Så... nu sitter jag här och ler ... innan det är dags att gå och sova :)
 
God Natt!