Varannanveckasbarn?

Hörde häromdagen två äldre damer diskutera det här med dagens skilsmässobarn ... Ja, de tyckte ju att det var sååå HEMSKT att man nu har barnen varannan vecka, stackars barn och hujedaimig...
 
Mina föräldrar skilde sig 1976, då jag var 7 år. DÅ var det liksom inget snack om hur man fördelade vårdnaden. Självklart skulle barnen bo hos sin mor, och pappa skulle ha oss varannan helg. Och jag kan inte säga att jag tyckte det var bra eller dåligt, för pappa jobbade och bodde precis i närheten, så vi kunde träffas i alla fall.
 
MEN: skillnaden är väl att på den tiden var männen inte heller så involverade i sina barn. Mammorna var ofta hemmafruar och tog hand om barnen, medan männen jobbade och drog in pengar till brödfödan.
 
I dag har vi ju kommit SÅ mycket längre i vårt tänk kring föräldrarollen och hur viktig faktiskt pappan är i barnens liv. Tänk er om man skulle tala om för en karl på 70-talet att han MINSANN skulle vara "pappaledig" och att vissa föräldradagar bara skulle kunna tas ut av honom?!? Eller att nu är det minsann "hans tur" att lämna och hämta på dagis... visst förekom det väl då också, men det var lååångt ifrån vanligt!
 
I dag är barnen mer "vana" vid att ha sina pappor vid sin sida. Och tänk då hur traumatiskt det kan vara för ett barn att "mista" den kontakten, eller (i absolut värsta fall) behöva VÄLJA mellan sina föräldrar???
 
Är det då inte bättre att man som barn vet: Den här veckan är jag hos mamma, bor i mitt rum där, har mina saker som jag har där och nästa vecka ska jag till pappa. Jag får träffa båda mina föräldrar och det har säkert både för och nackdelar på båda ställena, men det är så livet är.
 
Huvudsaken, tror jag i alla fall, är att man har en struktur och att det liksom "funkar" med hämtning och lämning osv och gör det bara det - ja då är våra barn idag väldigt anpassningsbara till den nya situationen, och min åsikt är att det  då fungerar alldeles utmärkt... :)
 
Vad tror ni?
 
 
#1 - - Nett:

Har ju erfarenheter med allt det där...

Mamma och pappa skilde sig när jag var liten, vi bodde i samma stad så vi träffades ofta, men det ändrades när vi flyttade från stan (Eskilstuna)

Mina döttar har varit hos sin pappa varannan vecka, det funkade fint, vi bor ju på samma område så de kunde ses oftare än så.

Sonen är varannan vecka hos sin pappa, det funkar och han är ju 12 år nu. Skulle han vilja vara hos en av oss så skulle det vara okej för oss båda med. Även vi bor på samma område.

Kram

#2 - - Linda aka Javamorsan:

Finns många aspekter som skall klaffa om varannan veckaboende skall funka tror jag.
Har sett på nära håll hur illa det blir när det inte funkar :( Hur barn kan känna sig totalt rotlösa och inte hör hemma någonstans alls.
Jag tror man lägger för mkt fokus på mamma och pappas rätt till barnen i detta läget och inte på barnens rätt till sina föräldrar. För hur mkt man än skulle sakna sin pappa eller mamma mår man kanske bäst av att bo på ett ställe. Särskilt om den ene förälderna bor längre bort. Skolbarn har ofta problem med att varannan vecka bor man långt från skola och vänner. Det gynnar inget barn att bli borttaget från sitt soiciala liv.
Om man väljer att inte leva ihop som par längre får man offra sig och ändå försöka bo nära varann om man nu vill dela på barnen 50/50 tycker jag. Gör man inte det är är 50/50 mer skadligt än nyttigt tror jag.