Öppet inlägg till Försäkringskassan

Hej FK!
 
Vet ni, för lite mer än 2 år sedan fick jag ont i min högerarm. Jag tänkte inte så mycket på det, men till slut sa mina kollegor att jag nog "borde gå och kolla upp det där". Men jag älskar mitt jobb, så jag fortsatte några månader till ... tills jag en morgon vaknade med svullen arm som knappt gick att röra pgr av smärtan. 
 
Blev till att söka läkarvård och jag blev sjukskriven fram till min semester. Den sommaren var den varmaste och skönaste vi haft, och jag i stort sett bodde ute på vår altan. Tyvärr gjorde värken att jag inte kunde "göra" så mycket som jag kanske hade velat, men jag tänkte inte så mycket på det då.
 
När semester närmade sig sitt slut var armen fortfarande inte bra, så jag sökte läkarhjälp igen. Läkaren trodde då att det var en sk "Tennisarmbåge" och med lite sjukgymnastik, en cortison spruta och sjukskrivning skulle jag bli bra. Men veckorna gick och jag blev inte bra. Till slut fick jag en remiss till en ortoped. Vårdgarantin säger att jag ska träffa en specialist inom 3 mån och det var ganska precis vad det tog tills jag fick tiden hos honom. Han bestämde direkt att han ville operera armen och skulle förlänga senan i underarmen då det troligtvis var den som var "för kort". Sedan tog det ganska precis 3 mån innan det blev operation, allt pgr av vårdköerna. 
 
Tyvärr hjälpte inte operationen mig. Armen gjorde fortfarande ont, och till slut ville min ortoped remittera mig till en av Sveriges främsta underarmskirurger. Sagt och gjort, och åter igen : 3 mån innan jag fick en tid, och sedan "bara" 2 mån till en ny operation, av armbågen. Nästan ett helt år har jag alltså stått i "vårdkö" - jag lovar, det är INTE vad jag ville, men jag kunde inte göra så mycket mer än det jag gjorde (ringde och försökte skynda på + sa att jag kunde ta en snabb tid, vid återbud). 
 
 Tyvärr läker inte tiden alla sår, och min arm är fortfarande inte bra. Jag lever med smärta- 24/7 och måste ta smärtstillande varje dag för att orka mig igenom dagen. Surt,verkligen!!! 
 
I mars gjorde jag och min butikschef en "Rehabplan" som även min läkare godkände. Han skrev på sjukintyget att han ville ha ett möte med oss och FK´s handläggare, men ... hon hördes inte av? Inte förrän efter 2 mån fick han tag i henne och då sa hon att "Efter ett år är det inte aktuellt med någon rehabilitering". Hon var inte ens intresserad av att ha något "avstämningsmöte"??? I samma veva fick jag ett brev där det stod att FK övervägde att dra in min sjukpenning. Jag fick några veckor på mig att inkomma med synpunkter på detta, och naturligtivs gjorde jag det. 
 
Men: FK beslutade ändå att jag inte skulle få någon mer sjukpenning efter den 8/5 i år pgr av att de inte anser att jag är 25% nedsatt mot ALLA jobb som finns på arbetsmarknaden? Hur bedömer man att en obrukbar högerarm, på en högerhänt, inte orsakar 25% nedsättning?
 
Jag fick då EN DAG på mig att gå till Arbetsförmedlingen och anmäla mig som arbetslös (fastän jag ju har en tjänst på 85%) Om jag inte gjorde detta skulle de ta bort min SGI (SjukpenningGrundandeInkomst). Så naturligtivs gjorde jag det! Jag skrev även en överklagan och får ett svar: "... det är många som överklagar just nu och därför räknar vi med en handläggningstid på minst 20 veckor" - TJUGO VECKOR!?! (jag fick EN DAG, och de ska ha FEM MÅNADER-MINST)
 
"Säg upp dig och gå på a-kassa" var vad handläggaren på FK uppmanade mig till. Men A-kassan är ju inte någon "Sjuk-kassa"?!?
 
Som tur är har jag en vettig arbetsgivare som låtit mig vara typ "tjänstledig utan lön" så länge som läkaren tycker att jag inte klarar av jobbet. 
 
Och vet ni: Jag blev inte friskare av att bli fattig!?? Visst är det konstigt? Och fastän det gått så här lång tid så VILL jag tillbaka till mitt jobb!?! Är inte det Märkligt? Efter så här lång tid borde jag ju ha blivit en folkskygg soffpotatis, eller ??? Men Nej, jag vägrar det!
 
Jag har nu börjat jobba 25% för att se vad jag kan klara av på mitt arbete, för att kunna trappa upp allt eftersom - och jag njuter av att vara där! 
 
Varje dag får jag höra historier som liknar min egen, där FK har satt sig över läkarnas beslut och anser sig ha rätt att styra folks liv: En släkting till mig har kämpat med sin cancer de senaste åren och jobbade 25%, men fick "order" om att jobba 100% för hans dagar var "slut" !?! En annan bekant berättade om sin svåger, som "gått in i väggen" och jobbade 50%, men nej då, hans dagar tog också slut, så nu måste han antingen jobba 100% eller "Byta jobb"...man undrar ju om "väggen" är mjukare för att man byter jobb? Ja, det finns många många fler liknande historier, tyvärr ... 
 
Skapar inte allt detta ännu mer press på den sjuke??? Allt det här om "Laget Sverige", hjälper det verkligen oss som faktiskt är sjuka? "Vi har tagit bort taket i sjukförsäkringen" jomen eller hur, det har ni, men det här är ju eg "samma sak"..? 
 
Och, som sagt: MAN BLIR INTE FRISKARE FÖR ATT MAN BLIR FATTIG !!!
 
(hade jag inte haft min man hade jag ju blivit tvingad att säga upp mig och gå på a-kassa, för att överleva, men även a-kassan har sina regler, och de dagarna tar också slut, och jag har väldigt svårt att se att någon arbetsgivare där ute skulle anställa mig med min obrukbara arm, eller min cancersjuke släkting, eller han som gått in i väggen osv osv det finns MÅNGA där ute i samhället!) 
 
Ja, det var nog det jag ville berätta för er ... 
 
 
Mvh
Jenny 
 

Här går tiden undan

...och jag har inte skrivit något på länge. Inte för att jag inte velat, utan mer för att jag inte hunnit eller orkat. Jag har börjat jobba 2 tim/dag 4 dagar/vecka, och nu är min andra vecka slut. Och hela jag är slut. 
Armen tycker inte det är kul, och inte heller nacken är särskilt glad, men vad gör man? Måste ju få pengar någonstans ifrån då Försäkringskassan inte vill vara med längre ... (kommer snart ett inlägg om detta!)
 
En positiv sak: i morse stod vågen på -10,8 kg !!! ÄNTLIGEN verkar det som att jag spräckt tiokilos-gränsen och går nedåt igen. Jag har inte varit helt strikt. (Det gååår inte då man är på kurser och konferenser ... ) Men här hemma kör jag ganska hårt, men nästa helg blir det kryssning och då ska vi äta både julbord och frukost ... och så blir det väl några goda drinkar också ;) ;) ;) 
 
Må så gott! 

Måste man handla kl 23 på kvällen?

Då jag var liten (ja, jag veeet, det ÄR länge sedan) stängde butikerna kl 18. På den tiden var de flesta mödrarna hemma med barnen medan mannen jobbade.
 
Då jag själv fick barn hade butikerna öppet till ca 20 - utom 1 dag/vecka då det var öppet till 21(eller 22) EN dag/vecka, då typ "alla" mammor åkte och handlade
.
 
Sedan dess har öppettiderna ökat och ökat, och idag är det helt okej att jobba mellan kl 5-24 enligt avtalen. Det man kan undra är ju : måste man verkligen handla kl 23 på kvällen? Borde man inte kunna planera sitt liv och sina inköp bättre? 
 
En annan aspekt är det här med barnomsorg. Många inom handeln är ensamstående föräldrar och var ska de lämna sina barn då de jobbar kväll? Hur många "Nattis" finns det där du bor? Och NÄR ska barnen få umgås med sin förälder? De sover ju - garanterat - då man kommer hem.
 
Det har ju även visat sig att våra barn blir mer och mer stressade, och det är mycket oroväckande, tycker jag. 
 
Handlarna vill ha öppet mer, de anser att de "förlorar pengar" om de inte har öppet, men hur mycket är personalens välmående värt? När ska vi börja prioritera personalen/människan? 
 
Till råga på allt är det väldigt många som har väldigt små kontrakt inom handeln. Många har 11-13% på sina kontrakt, men jobbar mycket mer. Det som händer är att de inte kan ta några lån, inte hyra någon lägenhet osv för de har så få kontrakterade timmar. De kan inte heller planera sina liv, då de inte vet om och när de får hoppa in och jobba. Är detta stressande? Hm...
 
Hur många är det som tycker att man ska få vara hemma och "skrota runt" under julhelgen?
 
Butiken jag jobbar i har stängt på juldagen, men annandagen drar det igång igen. Många får lämna sin familj över julhelgen för att jobba- medan "alla andra" är hemma. Måste man kunna handla på "röda dagar"? 
 
Åter igen: vi förlorar pengar ... (trots att personalen är dyrare på röda dagar)
 
Finns ju dock yrkesgrupper som inte kan bry sig om röda dagar, som räddningstjänst, polis och vården.
 
Då man jobbar inom vården är det ju en annan sak. Man kan inte bara låsa dörren och låta patienterna "klara sig själva" under tiden man har stängt. Räddningstjäns och polis måste alltid finnas.
 
Men i butiker?
VEM styr NÄR du ska handla? Jag skulle vilja säga du själv, men det håller inte riktigt idag. De sena öppettiderna och tillgängligheten har gjort att vi hamnat i ett mönster som är svårt att bryta.
 
Det enda som jag tror kan styra är om vi slutar handla dessa tider, så att verksamheten verkligen "blöder" och förlorar pengar- då kanske även vi kan få vara hemma på röda dagar, eller vad tror ni?
 
Jodå, jag veeet att många vill jobba dessa dagar pgr av obtillägg, men i det långa loppet tror jag att även de mår bättre av att få vara lediga
 
over and out!